Omväxling förnöjer, heter det. Så efter att ha blivit bländad av mästerverk efter mästerverk som väcker kan det friska upp att få morra lite också. Så nu ska vi ut på en liten resa. Sätt dig ned, andas ut och ”njut” av det faktum att det faktiskt finns ett antal lyxklockor som du, av olika skäl, både vill utfärda besöksförbud mot och hålla så långt borta från handleden som det någonsin är möjligt.

Parmigani Fleurier Kalpa Chronor

Under ett skräckslaget ögonblick trodde jag att Diesel lyckats kuppa sig in på SIHH. Denna enorma koloss är en styggelse. Den tonneau-formade boetten i 18 karats roséguld mäter ofantliga 48.2 mm och har en tjocklek på 14 mm. Urverket är kaliber PF365 och helt i guld. Det här är en, på alla sätt, gigantisk orgie i rent guld, en guldkaskad. Vi måste förresten nämna också att läderarmbandet är tillverkat av Hermès. Den görs tack och lov bara i 50 exemplar, så risken att springa på en är försvinnande liten. Varför lägga ned ett så skickligt hantverk på vad som bara liknar en riktigt dålig, vräkig modeklocka? Eller något som lika gärna kunnat sitta på handleden på valfri rysk filmskurk? Det var länge sedan jag gnisslade tänder så ljudligt… Tillbaka till ritbordet.

Montblanc 1858 Monopusher Chronograph Limited Edition 100

montblanc_5500896.jpg

Jag älskar kronografer, jag älskar vintageinspirerade kronografer. Men här har Montblanc tyvärr misslyckats. Gröna urtavlor är en balansgång. Det kan vara oerhört läckert, men också direkt avtändande om de inte görs på rätt sätt. Den rökiga mossgröna nyansen tillsammans med det riktigt fula berget i loggan, som de envisas med är bara…nej. Man får lite samma känsla som man får av en unken manchesterkavaj och smutsgröna manchesterbyxor. Synd, för Montblanc har faktiskt i övrigt haft några riktigt trevliga nyheter i år.

Van Clef & Arpels Heure d’Ici & Heure d’Ailleurs

 

 

Döm om min förvåning när Van Cleef & Arpels, som gjort och gör några av de absolut vackraste och mest poetiska klockorna i historien, presenterade en nyhet i sin Heure d’Ici & Heure d’Ailleurs-linje som är riktigt, riktigt rött. Jag har generellt lite svårt för kombinationen: boett i roséguld och svart urtavla, det ska i allra högsta grad nämnas. Men här är den extra dålig.

Drive de Cartier Extra-Flat

The-Cartier-Drive-de-Cartier-Sihh2018-kapak.jpg

Den här modellen har nu kvalat in på två listor. Men då tittade vi närmare på varianten med boett i rostfritt stål. Nu handlar det om den i guld. Den kommer visserligen bara tillverkas under ett år, men det är också det enda riktigt exklusiva. Och för drygt 132 000 kronor finns det betydligt bättre och mer intressanta alternativ, även på SIHH. Extra-Flat i guld är för dig som vill förmedla att du är rik, men inte snuskigt rik. Och att du har känsla för stil, men ännu inte riktigt kan orientera dig på klockscenen. Är den elegant? Ja, det är svårt att argumentera bort. Du kan göra sämre ifrån dig. Men för prisklassen också oerhört tråkig. Och visst hade ett svart armband varit mångfaldigt bättre än det grå?

Urwerk UR-210 Black Platinum

UR210_BPT_W_copy.jpg

Urwerk för mig innebär höga förväntningar. I stället fick vi UR-210 i svart platina. Här erbjöds inget nytt urverk, ingen ny klocka. Bara en klassiker i lite annan tappning. Visst är den cool i rött och svart och svart platina är svart platina, men… Det blev mest en axelryckning, när man egentligen hade hoppats på att få kippa efter andan.

H. Moser & Cie Swiss Icons Watch

Moser-Swiss-Icons-Watch-SIHH-2018-3

En besvikelse av helt andra anledningar. Den nedlagda kampanjen likviderade effektivt allt snack som kunde och borde ha varit. H. Moser & Cies briljanta kommentar glömdes dessvärre bort helt. Kanske den största besvikelsen av dem alla.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.