Hem Blogg Sida 2

Långläsning: En klockbransch i förändring – här är varumärkenas kamp för en ny verklighet

Baselworld | Impression

En klockbransch i förändring – här är varumärkenas kamp för en ny verklighet

Vi tittar närmare på branschens senaste strategi för att klara framtiden.

Det har nog inte undgått någon insatt att klockbranschen i dag genomgår drastiska förändringar. Dess glansdagar är ett flyktigt minne, men det betyder inte att man går mot en bister framtid. Nej, i stället handlar det om att anpassa sig till en ny verklighet.

Det handlar om att lägga om strategier och möta dagens kunder på ett sätt man inte gjorde förut. Samhällen förändras, det praktiska behovet av mekaniska klockor rent funktionellt är nära noll men det betyder inte att det inte finns ett stort köpsug. Vi är alla smärtsamt medvetna om att klockbehovet grundas i så många andra värden än just det praktiska.

”Man har producerat, sålt, levererat och sen varit klara. Det är fel väg att gå”

Så vad gör varumärkena för att anpassa sig till en verklighet där individen står allt mer i fokus? Där självförverkligandet står över allt och där allt sker snabbare än någonsin?

Breitling visade upp flertalet redan välbeprövade modeller i ny färgskrud.

En tydlig trend är att strömlinjeforma sitt utbud utifrån efterfrågan. Vi såg Breitling tydligt visa upp denna strategi under årets Baselworld, där de olika kollektionerna anpassats efter efterfrågan på olika marknader.

Julien Tornare, vd för Zenith.

Zeniths vd, Julien Tornare hymlade inte heller om företagets nya vägväl, där man man nu fokuserar mer på slutkunden än på återförsäljarna. Zenith har minskat andelen auktoriserade återförsäljare från 841 till 620 världen över och ska fortsätta att kapa den siffran hela vägen ned till 500.

”Branschens stora sjukdom tidigare har varit att fokusera på att sälja in till återförsäljarna. Man har producerat, sålt, levererat och sen varit klara. Det är fel väg att gå”, säger Tornare.

Nu fokuserar Zenith i stället på vad som faktiskt säljs till kunderna. Och man är långt ifrån ensamma. Fokus på efterfrågan är den absolut största trenden i branschen just nu.

Säkra kort före kreativ frihet

Naturligtvis på både gott och ont. För oss lite mer hårdnackade entusiaster innebär det att vi inte får se särskilt mycket halsbrytande, vågade, spännande nyheter. Om vi inte vänder oss till flera av de fristående varumärkena, förstås. Det är där vi fortfarande ser den artistiska, konstnärliga ådran flöda.

Få kan tänja gränser som Greubel Forsey.

För samtidigt som branschen stillar konsumenternas behov med dagens strategi, så finns en risk att den enbart är en kortsiktig lösning. Att inte använda den fantastiska kreativitet som finns till att också skapa behov och efterfrågan på produkter vi inte visste att vi ville ha innebär också att man på lång sikt skapar en mättnad.

Jag har själv känt den emellanåt, kanske ni också. Det är inte så sabla roligt att se samma modell igen, bara i en annan färg på urtavlan. Så även om fokus på efterfrågan förstås är ett måste i den verklighet vi lever i borde man också fokusera på att skapa en efterfrågan, för att säkra framtiden.

Där är man inte riktigt i dag och det är synd.

Baselworld 2019 var ett tecken så gott som något. Få ”riktiga” nyheter, mycket mer av samma och väldigt mycket vandrande på redan upptrampade, bekväma stigar.

Rolex två ansikten

Och när vi slänger en analyserande blick in i backspegeln kan vi konstatera att Rolex nog lyckades med konststycket att bli ansiktet utåt för både fokus på en redan välkänd efterfrågan och att samtidigt skapa ett nytt.

Nya ”Batman” är ett säkert kort, såväl som ett som absolut inte kommer att kunna möta en minst sagt tung efterfrågan – igen (suck). Samtidigt lyckades man skapa en helt ny efterfrågan med galna Tudor Black Bay P01, den gamla frankenprototypen som grävdes upp från arkivet.

Det ska bli oerhört intressant att se vad framtiden för med sig. Efterfrågan på mekaniska klockor kommer förmodligen alltid att finnas under vår levnadstid, även om det över tid kommer att se annorlunda ut.

Klarar den så konservativa branschen att anpassa sig?

Blir Baselworld 2020 en glimt in i framtiden?

Efter att ha varit en stark tvivlare börjar jag tro att man trots allt är redo att möta framtiden. Det går helt enkelt inte att mala på som man gjort tidigare och det finns flera tecken på att man faktiskt är på väg åt rätt håll.

Ni kommer förstås att få fortsätta att följa utvecklingen på nära håll här på Klockrent.org.

På spaning: Röda urtavlor – nästa trend?

Den populära accentfärgen har hamnat i fokus.

Det går trender i allt, även i klockbranschen. Brons är exempelvis stekhett just nu och vintage/retro-trenden tycks nästan aldrig går över, även om vi kanske kan ana en liten nedtrappning för stunden.

Där bakom de stora, självklara trenderna ligger en annan och smyger, puttrar lite grann. En jag verkligen uppskattar: röda urtavlor. Det har börjat poppa upp lite sådana både här och var och det är en färg som verkligen fungerar för en urtavla i rätt sammanhang. Särskilt till guld, svart och ordentligt nedtonad blir det även läckert till en retroinspirerad boett.

Här nedan har jag plockat fram mina tre röda favoriter av de som hittills dykt upp i år.


Oris Big Crown Pointer Date



Det är väl lika bra att vi börjar med det sistnämnda ”exemplet”. Det här är en sådan vinnare för mig. Den mörkröda urtavlan gifter sig helt perfekt med den lite mer rustika boetten och blir helt suverän med det lite slitna läderbandet. Den lyckas inte alls lika bra på länk.

Den har en bra storlek med sina 40 mm i diameter och Oris är mästerliga när det kommer till att ta fram prisvärda, attraktiva modeller. Det här är inget undantag. Den klockar in på under 15 000 kronor och är otroligt läcker.


Bovet Virtuoso V

I rakt motsatta änden av skalan hittar vi denna sagolika skapelse från Bovet, med två urtavlor, boett i 18 karats roséguld eller vitguld. Detaljarbetet här är inget annat än helt fantastiskt och jag gillar hur man verkligen satt den kraftfullt mörkröda tonen i fokus i stället för att den, som den oftast gör, bara blir en liten accent.

Det fjäderliknande mönstret, som går igen i båda de röda tavlorna, är inget annat än excellent. Det är omöjligt att inte bli hänförd av Bovets vackra hantverk. Det är synd att man inte har drygt 700 000 kr som bara ligger och skräpar, det är nämligen vad som krävs här.

Precis som med de flesta av Bovets modeller kan denna även användas som både fickur och bordsklocka. Den mäter 43,5 mm i diameter och har en tjocklek på 15,7 mm.


Chopard Mille Miglia Classic Chronograph Zagato 100th Anniversary Watch

Chopards Mille Miglia-kronograf är en sådan där klocka man sätter på handleden och som är en liten överraskning varje gång. Mycket tack vare den underbart kurviga boetten och en urtavla som verkligen ”poppar”.

När man nu firar den klassiska racingtävlingens hundraårsjubileum gör man det med en hänförande urtavla i en vinröd ton. Modellen kommer att göras endast i hundra exemplar och någon prislapp har vi ännu inte fått.

Men håll med om att den är svår att värja sig emot. Några tekniska specifikationer gällande urverket har inte avslöjats. Vanligtvis sitter det dock ett COSC-certifierat ETA-2892 på insidan av Mille Miglia-kronograferna, så bli inte förvånade om så även blir fallet här.


Missa heller inte Andreas recension av
Sjöö Sandström Royal Steel Classic Anniversary edition, som likt klockorna i denna artikel har en läckert röd urtavla.

Vad tycker du om röda urtavlor? Är det en trend du vill se? Dela gärna med dig i kommentarsfältet nedan!

Lista: Åtta favoriter från Baselworld 2019

Nils listar sina höjdpunkter från årets mässa.

Efter att ha smält alla intryck i ungefär en månad nu är det så dags att lista favoriterna från årets Baselworld. Det var i ärlighetens namn en medioker upplaga, som bjöd på mången besvikelse. Men visst fanns det också ljusglimtar.

Här är de åtta modeller som fastnade på min näthinna och sedan aldrig lämnat den.

Tutima Patria Steel Blue Enamel Dial

Tutima tillhör de varumärken som ofta flyger under radar här hemma. De är hemmahörande i det tyska urmakerifästet, Glashütte och är kanske allra mest kända för sina mer sportiga och robusta yrkesklockor. Men självklart har man också mer eleganta tidmätare. 

Själv fastnade jag för Patria Steel, som nu fått en blå, fantastiskt vacker emaljtavla som är omöjlig att slita blicken ifrån. Det finns en renhet, en skönhet i all sin enkelhet här. Vänd på klockan och beundra in-house-verket, Calibre 617 med 166 delar, manuell uppvridning och 65 timmars gångreserv.

Att prislappen inte är värre än runt 49 000 kronor är också i sig en liten triumf. 


Hautlence HL Sphere 01

Den kanske häftigaste skapelsen som visades upp på hela mässan. Det man åstadkommit här rent tekniskt är kanske så nära ett underverk man kan komma. När den retrograda minutvisaren når botten, så vänner sfären 450 grader och  visar den slagna timmen. Att man lyckats åstadkomma detta och samtidigt bibehållit exempelvis en gångreserv på minimum tre dagar är inget annat än fantastisk ingenjörskonst.

Boetten, som mäter 39 x 45 x 12 mm är naturligtvis i vitguld och modellen tillverkas i en ytterst limiterad upplaga om 28 exemplar. Det här är en klocka jag själv med glädje hade burit, om jag hade haft runt 970 000 kronor till övers, förstås.


Breitling Navitimer 806 1959 Re-Issue


Jag är, som många andra, väldigt svag för Breitlings odödliga pilotklocka. Det har en ”oumph”, en historia och en aura som många andra saknar. Bland många trötta nya varianter på Navitimern, så var nyutgåvan från 1959 (Navitimer firar 60 år i år) en glad nyhet. 

Här har Breitling ned i minsta detalj varit trogen originalet och verkligen begåvat den med den rätta vintage-looken, samtidigt som man givetvis uppdaterat den enligt dagens tekniska standard, med det egna in-house-verket, kaliber B01 till exempel. 

Kul att se en riktig klassiker flyga igen och för runt 77 000 kronor landar den på din handled.


Zodiac Limited Edition Aerospace GMT Chronograph

Zodiac har gjort mycket rätt den senaste tiden och även fångat en hel del uppmärksamhet. Deras förmåga att återskapa klassiska modeller som sannerligen är ”funky”, men bjuder bäraren på ett leende. Nya Aerospace GMT Chronograph är en nyutgåva av en klassisk 60-talsmodell där man följer sitt vinnande koncept att vara väldigt trogen originalet och hålla nere storleken vid 40 mm.

Den görs i två olika färgkombinationer, respektive variant tillverkas i 182 numrerade exemplar och prislappen då? Den är ytterst beskedlig och klockar in på 17 000 kronor. 

Personligen är jag verkligen inget fan av limiterade upplagor, särskilt när de oftast är allt annat än limiterade och endast används för att ta priset till orimliga nivåer. Här kommer dock Zodiac undan. Endast 182 ex är en limiterad upplaga och priset är dessutom utan tvekan rättfärdigat.


Meistersinger Metris Bronze 

Hur tar man en redan lyckad modell och gör den ännu bättre? Boett i brons! Vi har recenserat Meistersinger Metris här på Klockrent och gillade den verkligen. Men med en bronsboett och djupblå urtavla tog den sig till helt nya höjder. 

Meistersinger har verkligen gjort något alldeles speciellt igen, precis som till förra årets Baselworld då vackra Lunascope avtäcktes. Årets Lunascope ”Golden Moon” var allt annat än lyckad. Men bronsutgåvorna i allmänhet och Metris i synnerhet är i en klass för sig. 

Det exakta priset har vi inte fått bekräftat ännu, men räkna med att den landar på i trakterna av 20 000 kronor. Personligen skulle jag gissa på strax under.


TAG Heuer Autavia Isograph

Kanske den klocka som har gäckat mig allra mest. Jag har gått från ”meh”, till: ”nej, usch!” till: ”den är banne mig riktigt bra!”. TAG Heuer lyckas här mixa en klassisk design och sätta den i en modern kontext. Jag gillar urtalan, typsnittet på siffrorna, ja till och med kronan sticker ut här. 

Det är en allsidig modell, en sportig vardagsklocka som trots sina 42 mm i diameter faktiskt också bärs bra även på lite beskedligare handleder. Min personliga favorit här är den blå varianten. 

Cirkapris: 34500 kr.


Greubel Forsey Quadruple Tourbillon GMT

Jag väntar mig alltid något exceptionellt av Greubel Forsey. Något som är så där totalt onödigt, men alldeles, alldeles underbart. Här hittar vi deras numer ökända GMT-komplikation (jordgloben) och två dubbeltourbilloner. Bara för att de kan. Och det är en fröjd för ögat. 

Vidguldsboetten må mäta massiva 46.50 mm i diameter och ha en tjocklek på 17.45 mm, men det spelar ingen roll. Det gör det inte heller att det buktar ut lite här och var. Det här är ett stycke beundransvärd konst, som är omöjlig att slita blicken från. 

Och ryms den inom din budget för nästa klockköp är det bara att gratulera. Du får nämligen räkna med att lassa fram runt 7,8 miljoner kronor för den här skapelsen. 


Seiko Presage Arita Porcelain Dial SPB093

Seiko hyllar det japanska porslinshantverket genom att skapa två Presage-modeller med vita porslinstavlor. Ska man vara mer specifik är de gjorda av Arita porslin, som helt enkelt kommer från den lilla staden Arita som återfinns på ön Kyushu. Det var här porslinet verkligen fick sitt genombrott  i Japan. Arita är än i dag en stad där porslinshantverket blomstrar, så det är inte svårt att förstå varför Seiko väljer just detta. 

Den allra mest lyckade av de två modellerna är varianten med datumvisning vid klockan 6 och en gångreservsindikator vid klockan 9. Urtavlan är skapad av mäster Hiroyuki Hashiguchi och begåvats med blånerade visare. Under huven tickar in-house-kaliber 6R27. Priset är inte värre än runt 19 000 kronor, vilket får anses som mycket bra i sammanhanget.

Det är nämligen något alldeles visst med porslinstavlor. De har en grace som många andra saknar. 


Vilka modeller fastnade du lite extra för? Kommentera och berätta nedan.

Recension: Bell & Ross BR 03-92 DIVER

Är Bell & Ross bästsäljare värd sin titel?

Bell & Ross dykarmodell har varit en sann succé för det franska varumärket. Den har på kort tid vuxit fram som den stora publikfavoriten i katalogen.

Därför var vi förstås mer än nyfikna på om den lever upp till sin ”hype”. Nils har umgåtts i några veckor med BR 03-92 DIVER och meddelar här sin dom.

Design och materialval

Här är det genomgående rostfritt stål som gäller i den för Bell & Ross utmärkande kvadratiska boetten. Den djupt svarta urtavlan matchas med en vridbar ring i samma kulör och kontrasteras av den orangea timvisaren, som lyser i en annan färg än minut- och sekundvisaren i ljusfattiga förhållanden. 

Datumrutan är väldigt snyggt integrerad mellan klockan 4 och 5 och känns som en oerhört naturlig del av urtavlan. 

Allt som allt känns formgivningen genomgående harmonisk, trots att detta är en modell som sticker ut. Allt från skruvarna ute i hörnen som tillsammans formar ett kryss, de korta bandhornen och de rejäla kronskydden fungerar prickfritt i det övergripande designspråket. 

Det gäller även det suveräna, robusta armbandet, som sitter som gjutet på handleden. Komforten här är snudd på oslagbar och rent estetiskt känns det självklart. Även om jag personligen föredrar mer diskreta varianter, så är det svårt att undgå att det här är perfekt för ändamålet.

Under huven

Här tickar ett Selitta SW300-1, som i denna skapelse kallas för BR-CAL.302. Ni vet sedan tidigare vad jag tycker om ofoget att ”re-branda” urverk, även om det är lätt att själv komma åt vad som döljer sig bakom beteckningarna. 

SW300-1 är dessutom ett mycket kompetent urverk som både presterar mycket väl i prisklassen, är hållbart och lättservat. Det finns helt enkelt inte mycket att anmärka på här. Är man überpurist är det klart att man vill se att här sitter ett verk man själva tagit fram, men där är inte riktigt B&R än i det här segmentet. Men visst vore det kul om man en dag nådde dit – det känns lite som ”nästa steg”. 

På handleden

Jag har redan nämnt det: Den sitter gudomligt. Det är en fröjd att ha den här klockan på handleden, tack vare det utmärkta armbandet. 

Jag har även låtit personer som är allt annat än klockentusiaster fått testa att ha den på handleden och samtliga har fått en ”wow”-upplevelse av känslan den här pjäsen ger på handleden och sedan funderat på att ge sig på det här med klockor. Det om något är ett ytterst gott betyg.

Summering

Personligen föredrar jag Bell & Ross keramiska varianter, men en sak ska de verkligen ha en eloge för här: finisheringen. Det är så lätt att skapa en modell som sticker ut, som nästan blir något av en gimmick och sen glömma detaljarbetet. Här vinner B&R över mig på sin sida. Finisheringen är en ögonbrynshöjare i alla dess positiva bemärkelser. 

När alla ingredienser kokats ihop har jag inga som helst svårigheter att förstå att det här är deras absoluta bästsäljare just nu. Det är helt enkelt en på alla plan väldigt lyckad modell. Den tilltalar såväl entusiaster, som de som kanske vill ha något lite mer personligt och annorlunda. 

Den garanterar genomgående bra kvalitet, läcker design, superb finishering och excellent komfort. 


Omdöme

Positivt:
– Suverän finishering.
– Fantastisk komfort.
– Mycket bra lysmassa.
– Prisvärd.
– Härligt närvarande kvalitetskänsla.
– De korta bandhornen är en triumf.

Negativt:
– Med så mycket egna, utmärkande drag hade det varit kul med ett in-house-verk.
– Armbandet kan vara i största laget för många och bärs inte till vad som helst.
– Baksidan är genomtråkig.

Kan jag rekommendera den?
Ja, utan förbehåll. Bell & Ross fortsätter att imponera och deras bästsäljare gör sannerligen skäl för titeln. 


Specifikationer:
Boettmaterial: Rostfritt stål
Diameter: 42 mm
Bandhornsbredd: 24 mm
Vattenresistens: 300 m
Funktioner:
– Timmar, minuter, sekunder
Urverk: BR-CAL.302 (Selitta SW300-1)
– 28 800 svängningar i timmen (4 Hz)
– 40 timmars gångreserv
Pris: 32 000 kr
Tillgänglighet: Bell & Ross finns hos Franks Ur i Stockholm och Showroom W i Sigtuna.


Läs mer:

Bell & Ross hemsida.

Baselworld-besvikelser: Rolex och Tudor

Rolex och Tudor har inte lämnat någon oberörd på årets mässa. Nils är synnerligen besviken, men hyser samtidigt viss förståelse.

I stället för att bara presentera Rolex och Tudors nyheter under Baselworld, precis som alla andra, så tänkte jag i stället försöka bena ut varför de lanserat de modeller som blivit några av mässans i särklass största besvikelser. 

I en tid då branschen inte riktigt längre blomstrar, men inte heller fullständigt faller ihop så är osäkerheten relativt stor. Så varför inte spela ut några säkra kort?

”Black Bay P01, säkert kort?!”, tänker ni. Nej, det är förstås undantaget som bekräftar regeln i det här fallet. Okej, häng med nu…

Rolex är så mycket mer än ett ordinärt klockvarumärke. Inte bara levererar man suverän kvalitet och ikonisk design, man har även med oerhört smart marknadsföring (ända sedan företagets födelse) blivit vida uppskattade bland inte bara klockfantaster, utan även vad vi kan kalla för… lyx-entusiaster. Rolex har positionerat sig som en av de främsta symbolerna för framgång och lyx. 

En väl beprövad affärsmodell

Så när osäkerhet råder i branschen rusar man raka vägen till lyx-entusiasterna.

Hur då? Jo, en Yachtmaster lanseras med boett i vitguld, mattsvart keramisk ring, uppdaterat urverk samt en storlek på indiskreta 42 mm. Sida vid sida lanseras den mest ”tooliga” modellen i Rolex katalog, Sea-Dweller i tvåtonsutförande. Guld ska in i mixen här också. Puristen i dig skriker förmodligen rakt ut i ren frustration, men det här är en pjäs som ska paraderas, den ska synas och det ska inte råda några som helst tvivel att det är en Rolex. Lyx-entusiasten jublar. 

Då har jag inte ens nämnt den überblingiga Daytonan. Men jag tänker att kommentarer är överflödiga där. Och efter förra årets variant var det heller ingen överraskning. Den är i alla fall coolare än förra årets variant, det ger jag dem.

För lyx-entusiasten som inte riktigt har de pengarna att spendera? Ja, då är det bara att traska över till Tudor och spana in nya Black Bay 41/36/32 i tvåtonsutförande. Eller varför inte Black Bay Chrono i rostfritt stål och guld. Den sistnämnda är för övrigt, i mina ögon, en oerhört läcker kombination rent estetiskt, men precis som i fallet med Sea-Dweller (om än i mindre skala) känns det opraktiskt och kalkylerat. 

Notera att detta är mina högst subjektiva tankar och känslor. Ur en mer objektiv och affärsmässig synvinkel förstår jag vägvalet. Jag personligen tycker bara inte om det.

Vad får klockentusiasterna då? 

De går faktiskt inte helt lottlösa. Här finns en Rolex ”Batman” GMT-Master II i Oystersteel med uppdaterat urverk och Rolex underbara jubileearmband.

Samma kollektion har också uppdaterats med en ”Pepsi”-variant, men här med blå urtavla, eller en meteoriturtavla (se bild), och boett i vitguld. Den sistnämnda varianten sticker sannerligen ut lite extra och jag måste erkänna att jag tycker att det är ganska lyckat. Kul att se Rolex experimentera lite också.

Samtidigt är det inte så att vi en dag kommer att säga ”Kommer du ihåg Rolex på Baselworld 2019?”. Allt som allt har man i år inte gjort ett särskilt minnesvärt intryck.

Tudor bjuder på en ny Black Bay Bronze som ser lyckad ut och säkerligen kommer att bli en hit. Men utöver detta händer det inte mycket. Nya P01, däremot, tillhör kategorin: gamla prototyper som bör stanna i arkivet. 

Den omtalade P01

Reaktionerna på P01 har varit många, kraftfulla och i vissa fall oerhört roliga. Vi har sett kommentarer som ”SKX? More like SUX” (finns vissa likheter med Seikos älskade SKX), ”Kill it with fire!”, men också folk som blivit helt frälsta utan att kunna förklara riktigt varför. Tro det eller ej, men den kommer förmodligen att hitta en publik. Även om den för mig personligen är helt obegriplig Nu är förvisso Tudors slogan ”Born to Dare”, men mod kan även vara att våga låta något orört få förbli orört. 

I övrigt kan man väl ana att Black Bay Heritage Steel redan hämtat viss inspiration i den gamla prototyp som varit förlagan för P01, men där är slutprodukten betydligt mer lyckad.

Men en sak är i alla fall säker: Vi kommer en dag att blicka tillbaka och säga ”Kommer du ihåg Tudor på Baselworld 2019?”. Och alla kommer att svara ”ja”. Sen om det är av rätt anledningar, det är en helt annan sak. Minnesvärt var det i alla fall.

Vad tycker du om Rolex och Tudors releaser på årets mässa?
Lämna gärna en kommentar nedan och berätta. 

Meistersinger Metris i brons – Baselworlds bästa?

Förra året tog Meistersinger Baselworld med storm då nya Lunascope presenterades – nu gör man det igen.

En av våra tidigaste recensioner här på Klockrent.org var Meistersingers variant på en sportigare och vattentät klocka, Metris. Den överraskade på flera plan och gjorde ett utomordentligt bra intryck.

Nu tar dock Meistersinger Metris till nästa nivå och förärar den en bronsboett, som möter en mörkblå sunburst-finisherad urtavla och stilfulla röda accenter. Enkelt och fantastiskt läckert. En av de i särklass bästa nyheterna på årets Baselworld. Även om det, i ärlighetens namn, inte är särskilt svårt (vi återkommer till det mot mässans slut).

Meistersingers bronssatsning


Det är dock inte bara Metris som får en upplaga i brons. Även företagets kanske mest kända modeller, M.03 och Perigraph får samma behandling – och resultatet är mycket lyckat.

Samtliga modeller kommer med ett ETA 2824-2 eller Selitta 200-1 och som den mer insatta vet är det alltså två identiska urverk, som båda presterar bra, är pålitliga och är lätta att serva.

Pris & tillgänglighet

Samtliga tre modeller kommer att finnas tillgängliga från och med april. Priserna är ännu inte officiella, men kommer att landa på mellan 18 000-21 000 kronor, beroende på modell.